Nu har det hållt på och spökat i vårt hus ett bra tag! Jag börjar nästan bli lite nervös, men bara nästan. Det knakar och gnisslar och låter hela tiden. Så titt som tätt måste jag fara upp ur sängen och skälla för allt vad jag är värd, bara för att skrämma bort eventuella spöken! Minsta lillmatte och gammelmatte börjar tröttna på mig nu, men det är ju för deras eget bästa! Jag måste helt enekelt skälla hela tiden för att rädda familjen. Vad skulle de gjort utan mig?
Till och med när jag ligger på min favorit plats får jag flyga upp och försvara min familj!
Fast gammelmatte säger förstås att det inte finns några spöken, men det tror jag bäst jag vill på! Man tar ju det säkra före det osäkra liksom!
Peace out :)
1 kommentar:
o ufff, jag vet precis vad du menar heckan. De där spökena är helt ohyfsade, störa när du snarkar som bäst. Jag tycker du gör helt rätt i att jaga iväg dem<-varje gång=) /Claris
Skicka en kommentar