I morse drog nämligen minsta-lill-matte ut stolen åt mig och vilket halleluljamoment det var när jag hade satt mig till rätta. Allt klarnade, himmlen blev blå och fåglarna sjöng! Nja, nästan i alla fall. Men det kändes direkt att detta var min plats, nästan som om snickaren designat den just till mig. Och det kanske han gjorde, hmm måste kolla upp det!
Det passar som hand i handske, eller vad säger ni?
Peace out !
1 kommentar:
ååå heckan! äntligen blir du uppskattad för den du är. Verkligen bra passade du där! Jag blev alldeles lycklig=)
Skicka en kommentar